Syftet med förändringen är att skapa enhetlighet, transparens och bättre jämförbarhet mellan föreningar, särskilt när det gäller redovisningen av avskrivningar och underhåll.

Vad är skillnaden mellan K2 och K3?

K2 är ett förenklat regelverk som tidigare varit tillåtet för mindre företag och föreningar med enklare verksamhet. Under K2 redovisas fastigheten som en enda tillgång som skrivs av linjärt över sin totala livslängd. Till exempel: om fastigheten anses ha en livslängd på 100 år, skrivs 1 % av årligen – oavsett om underhåll eller renoveringar sker.

Med K3 gäller istället komponentavskrivning. Det innebär att byggnaden delas upp i olika delar, tillexempel tak, fasad, fönster och installationer, där varje komponent skrivs av utifrån sin egen livslängd. När en del av fastigheten, som exempelvis fasaden, renoveras skapas en ny avskrivningsplan för just den delen, vilket gör att kostnaden fördelas över flera år.

Resultatet blir en mer rättvisande och föreningen får jämn redovisning över tid.

Vad innebär det för resultatet?

Övergången till K3 innebär ofta att föreningens redovisade avskrivningar blir högre. Det kan leda till att det bokförda resultatet försämras under vissa år, trots att kassaflödet är oförändrat. Men fördelen är att föreningen slipper kraftiga svängningar i resultatet, där en större renovering under ett enskilt år slår hårt mot ekonomin.

I stället för att ett enskilt år belastas kraftigt, fördelas kostnaden över hela nyttjandeperioden. Det ger större rättvisa mellan medlemmar över tid och en mer stabil ekonomisk bild att presentera för externa aktörer – som banker eller potentiella köpare.